Anteckningar Rotary lunchmöte 2024-09-23
Antal närvarande medlemmar: 29
Gäster: 5
Gästande rotarianer: 5
Föredragshållare: 1
Totalt 40
Rotariana:
President Esbjörn hälsade alla varmt välkomna. Esbjörn började med att berätta om sin egen sommarspaning. Vad är Enköpingsbon på sommaren? Bredsand? Nej. Våra vackra parker? Nix. Var är dom då? Återbruket, och alla med ett stort leende. Säkert större än det leendet dom hade vid inköpet av samma slängda vara.
Skrytgrisen:
Göran Sjögren började med att skryta om att han direkt efter att ha läst dagens meny gick raka vägen upp till restaurangen och för att rätta deras meny. Alla vet väl att det heter Chévre och absolut inte Chevré. Är man språkpolis så är man.
Karl Klingberg skröt över att han kände dagens föredragshållare. Sylvia fyllde även på grisen av samma anledning.
Vinlotteri:
Tyvärr inget lotteri idag. (men snart så….)
Kommande program:
Gunnar Mångsbro informerade om de nästkommande mötena.
30/9 Besök på Westerlundska gymnasiet.
Samling 11:00 för lunch där för att sedan få en rundvandring av rektorn. Viktig information är att känna till att det är kameraövervakning på hela skolan.
7/10 Inget bokat ännu.
14/10 Ulrika Möller- Soldathemmets föreståndare
Dagens föredrag:
Magnus Wiberg, bestigning av Mount Everest
Magnus tog oss med på en fantastisk presentation om sin dröm. Om en otrolig resa till toppen av världens högsta berg, Mount Everest. Han delade med sig av de långa förberedelserna, de fysiska och mentala utmaningarna, samt det storslagna vyerna och oförglömliga ögonblicken han upplevde längs vägen.
Det hela började 2012 med att han och några vänner bestämde sig för att bestiga Kebnekaise, men det fick vänta då ett Herculesplan just kraschat i bergsmassivet.
Dom valde då att bestiga Norges två högsta toppar i stället. 2469 meter över havet och 2452 meter över havet. Resan fortsatte 2013 med att under en vecka bestiga 4 toppar i Norge.
2014 begav han sig först till Peru för att bestiga Ishinica en topp över 5000 meter samt ytterligare femtoppar till. Alla över 5000 meter. Detta år så hann han även med Elbrus i Ryssland 5642 meter (Europas högsta topp). 2015 blev det Kilimajaro i Tanzania 5895 m ö h
Samt Mount Toubkal Marocko (högsta berget i Atlaskedjan). 2016 började resan mot Everest på alvar med att bestiga Grand Paradiso i Italien 4061 m ö h (för acklimatisering) och Mount Blanc Frankrike 4810 m ö h (för avancerad klättring) samma år var Magnus med om en svår cykelolycka som det tog 6 månader att hämta sig ifrån. Under den tiden bestämde han sig att livet är för kort för att inte uppfylla sina drömmar om att bestiga Mount Evererest.
Så 2017 bar det av till Mount Blanch igen för att testa om kroppen skulle orka med klättring igen. Då den gjorde det så fortsatte han med Elbrus (både syd och nordtopp) Kebenikaises båda toppar. Island Peak i Nepal var Magnus först topp över 6000 m som även det gjordes samma år samt is klättring i Frankrike och Italien. (träning för Mount Everest). 2018 var Magnus den förste svensk att bestiga Kyazo i Nepal. 6186 m ö h. Året fortsatte med träning i Frankrike med inriktning på is klättring och alpin klättring samt att bestiga Peak Lenin i Kirgizistan 7134 m ö h. 2019 blev Magnus godkänd för att få klättra Mount Everest efter att bestigit Ama Dablam i Peru 6848 m ö h. Året fortsatte med 5 ytterligare kättringsresor i Europa och Peru. 2020 kom COVID och träning fick hållas på hemmaplan med bergväggsklättring. 2021–2022 så var det träning och åter träning. Men även Mount Mansalou bestegs i Peru 8163 m ö h. 2023 så fortsatte träningen men med att också bestiga Mount Pumori 7161 m ö h som är en extremt svår klättring. 2024 var det dags… För att genomföra ett toppförsök på Mount Everest så krävs det att både kropp och själ är i harmoni. Han valde Lobuche 6119 m ö h för att komma i rätt fas. Den 17:e april stod han på toppen där och därefter begav han sig till base camp på Mount Everest som nåddes den 18:e. Base camp var hans hem under veckorna på Mount Everest. Här fanns tält med riktiga sängar att sova i, riktiga kockar som gjorde god och näringsrik mat. Base Camp ligger på 5364 m ö h. Flera acklimatiserings turer gjodes för att anpassa kroppen. (bygga upp antalet röda blodkroppar) Nästa steg blev Camp 1, 6100 m ö h. Hit kom man efter att ha passerat isfallet.
Där kan istappar smälta och släppa utan förvarning. Här tillbringades en natt. Inan man fortsatte till Camp 2. Vägen till Camp 3, 7100 m ö h är den farligaste sträckan. Man går på en isvägg och fastsatt i en lina. Här är stenras vanligt men om man går nattetid så är risken mindre. Camp 4 ligger på 8048 m ö h och här börjar dödenszon. På denna höjd bryts kroppen ned och börjar stänga av ”onödiga” funktioner som händer och fötter. Det sista kroppen stänger ned är hjärtat så här gäller det snabbt att bestämma om man skall fortsätta eller vända ner. Magnus fick avvakta i två dygn här p g a hälsa efter han gått genom en snöstorm på vägen hit. Kl 20.20 startades toppförsöket. Det startades i mörker och -20 graders kyla. Dom var ca 100 personer som gick mot toppen denna kväll och runt 60 klarade hela vägen upp. Tyvärr vart 2 personer kvar på berget. Sista hundra meterna fick Magnus problem med munstycket till syrgasen men hans sherpa (bärare) lånade ut sitt så han kunde ta sig sista biten till toppen. Ett mycket intressant och fängslande föredrag som också innebar många frågor. B l a hur känns det nu när han förverkligat sin dröm. Svaret var tomhet. Han kommer inte att bestiga berget igen även om hans ålder tillåter det i några år till. I stället skall det bli Svenska Klassikern nästa år med b l a Vasaloppet. Sen kanske det börjas kättra igen…
Vid Pennan
Mikael Tomberg
